André Erlandsson

Nu är min, för årets första orienteringshelg slut. En aning skeptisk åkte jag med ner till skogarna i Halland för att testa och lära mig kameran och tillhörande objektiv innan O-ringen börjar nästa vecka. Jag har inte varit på mer än några få tävlingar i orientering det senaste året och varit allmänt lack på orienterandet men nu efter den här helgen har den lilla orienteringsdelen av mg vaknat igen och jag gillar det! Trots utomhusduschar, leriga åkrar att campa på utan el, plasttunnor som toaletter och utan teckning på mobilen så gillar jag det och tycker på något sätt att det är ganska mysigt. Tänk att krypa in i husvagnen blöt och kall och höra regnet smattra på taket eller att i för stor regnjacka gå de cirka 300 metrarna bort till tältet med toaletter i eller att duscha utomhus i så väl regn som sol och sedan byta om samtidigt som du håller i ett paraply för att inte de nya kläderna ska bli helt genomsura.

Jag trodde att min orienteringskarriär var över och att det närmsta orientering jag skulle komma var att vara ute på någon tävling då och då för att skriva och fota, alternativt åka med som ledare på något läger för ungdomar. Men den här sommaren har jag blivit allt mer sugen på att göra come back, dra på mig orienteringsdojjorna och kliva i nylonbyxorna och combat-tröjan, tejpa strumporna och förtvivlat leta efter SI-pinne och kompass tio minuter före start. För att sedan rusa i väg i 110 km/h bara för att upptäcka att jag har blivit försenad till starten igen. Senast det blev så här var för ett par år sedan, medan jag forfarande sprang O-ringen och blev försenad till starten en etapp, startpersonalen jag träffade på där var mer stressade än vad jag sjäv var över min sena ankomst. För mig var det mer vardagsmat. En försenad start betyder inte så mycket, åtminstone inte om man som jag själv börjar leta i slutet av resultatlistorna för att snabbast hitta sin placering.

Suget efter att få trampa runt i leriga mossar, kubba järnet över stockar och stenar och bröta genom grönområden blir allt större. Come backen är inte långt borta. Men det blir ingen come back i H18 som är den klass jag egentligen ska springa i. Orienteringsnivån i den klassen är för svår, det kommer att bli en come back i de hårda och mycket tuffa Öppna klasserna, där kan jg välja en nivå som passar mig och jag behöver inte bli bekymrad över att jag kommer för sent till start eftersom jag kan starta när jag vill.

Men det kommer att dröja ytterligare ett tag innan ni ser mig på banan igen men tills dess bjuder jag på lite bilder från sista etappen i Hallands 3-dagars.

Här är det Christoffer Ohlsson, Anders Ohlsson, Marcus Boman, Rebecca Bejbom, Sandra Wassblad, Jens Wängdahl, Jesper Wassblad och Anders Gustafsson som är på väg mot mål. Därefter diskuterar Ingela och Christoffer Ohlsson dagens etapp innan star, likaså gör övriga UOK:are på bilden bredvid.



Här är det segraren i klassen H21lång Tobias Noborn som är på väh mot mål och bredvid är det Emma Andersson som blev tvåa i klassen D21lång.


Här följer ytterligare några bilder från gårdagens etapp.