André Erlandsson

BORNEO! Jag har varit på Borneo, i Malaysia! Det blev en långweekend förra helgen, känns rätt bra att kunna ta weekendresor till ställen som Borneo. Mycket hann vi med, dyka, djungelsafari och djungelbuss som stannade i mitten av ingenstans.

Vi, jag och Linn, började vår resa med att försöka ta oss till Sepilok, rehabiliteringscenter för orangutanger och vårt första hotell. Efter mycket om och men lyckas vi till slut få tag på en bussbiljett, bussen ska avgå 18.00 och vara framme runt midnatt. Det kan ha varit den längsta bussresa någonsin för när vi har två timmar kvar tvärdör bussen, mitt i natten, någonstans i Borneos djungel. Och där tillbringar vi natten, i en kvalmig, stekhet buss full av kondens försöker vi sova. Det går sådär. På morgonen kommer extrabussen och kör oss vidare. Fascinerande var ändå att ingen klagade, ingen gnällde, alla bara fann sig i situationen och försökte sova.

Väl framme möts vi av en förtjusande dam som kör oss till djungelresorten, ger oss frukost och bokar in oss på båtsafari. Vi skyndar oss till orangutangcentret för att hinna se matningen, därefter lunch och sedan ut på båttur. Trots en knackig början blir det en riktigt bra dag. Vi kom nära apor, såg krokodil, varan och flera olika fåglar. Som jag älskar det här med safari, en barndomsdröm som är ständigt levande.

Dagen därpå tar vi bussen tillbaka till Kota Kinabalu för att möta upp de andra vi reser med, denna gång kom vi fram helt utan missöden. På bussen visades filmer, bland annat två bioaktuella piratkopior.

I Kota Kinabalu blir det utflykter ut till de närliggande öarna för sol, bad och snorkling men den stora höjdpunkten var att få dyka, på riktigt. En lätt magisk upplevelse som började med panik och tvivel men så fort jag såg fiskar och koraller försvann vartenda uns av tveksamhet. Bara några meter ner under ytan öppnar sig en helt ny värld, fylld av färgsprakande fiskar och häftiga koraller, såg bland annat en rocka, lionfish och Nemo. Det formligen kryllade av fiskar i revet. Min utveckling som dykare var tämligen enastående, började med att knappt ta mig framåt, instruktören fick dra mig… Tredje och sista dyket däremot hade jag fått kläm på det, så till den grad att jag i min fascination av undervattenslivet tappade bort både instruktör och vänner ett par gånger. Ingen större skada skedd mer än att öronen ömmar efter den speedade simningen.

Dagarna gick fort, resan var väldigt bra, safari är kul och dykningen fantastisk. Nu är det skola och plugg som gäller i Hong Kong.